Det börjar sällan med vatten på golvet. Det börjar med en lukt som kommer och går, starkast under vårvintern, och som försvinner till sommaren.
Många husägare lever med den i flera år. Den tolkas som att gamla hus luktar gammalt hus, och det är inte helt fel. Men lukt i en källare är fukt, och fukt i en källare är nästan alltid ett tecken på att något utanför huset inte längre fungerar.
Här är vad som faktiskt pågår, varför det syns just på våren och vad som går att göra i vilken ordning.
Varför vårvintern
Marken runt ett hus är blötast när snön smälter och tjälen går ur. Vatten som varit bundet frigörs på kort tid, och det ska någonstans.
Samtidigt är källarväggen kall. Ju kallare en yta är, desto tidigare kondenserar fukt mot den, och desto längre tid tar det för väggen att torka ut.
Kombinationen gör att den period då belastningen är som störst sammanfaller med den period då konstruktionen har sämst förmåga att torka. Det är därför symptomen är tydligast i mars och nästan borta i augusti.
Det betyder också att en bedömning som görs i juli ger en missvisande bild. Den som misstänker fuktproblem bör titta när det är som blötast.
De fyra vägarna in
Fukt tar sig in i en källare på fyra sätt, och de kräver olika åtgärder.
Kapillär uppsugning. Betong och murverk drar upp vatten ur marken på samma sätt som en bit socker drar upp kaffe. Fukten vandrar uppåt i väggen och syns ofta som en jämn rand i en bestämd höjd.
Vattentryck utifrån. När marken runt grunden är vattenmättad trycker vattnet in genom sprickor och genomföringar. Det ger lokala fläckar snarare än jämna ränder, och det är det som ger vatten på golvet.
Ångtransport. Fukt vandrar genom materialet i ångfas och kondenserar där den möter en tät yta. Det är förklaringen till att en tät färg eller en plastmatta på en källarvägg kan förvärra situationen kraftigt, eftersom fukten stängs in bakom.
Inomhusluft. På sommaren är det ofta fuktigare ute än inne i en sval källare. Att vädra en varm sommardag för in fukt som fäller ut mot de kalla ytorna, vilket är det motsatta mot vad de flesta tror.
Åtgärderna skiljer sig därför. Dränering löser de två första. Materialval och ventilation löser de två sista.
Varför dräneringen slutar fungera
En dränering är en ledning med hål eller slitsar som ligger i ett lager av dränerande material utmed grundens fot. Uppgiften är att leda bort vatten innan det når väggen.
Tre saker bryter den funktionen.
Igensättning av finmaterial. Utan geotextil mellan dräneringslagret och omgivande jord vandrar finkorniga partiklar in och sätter igen både ledningen och materialet runt den.
Rötter. En dräneringsledning avger fukt genom sina hål, och rötter söker sig dit. En ledning med rotinträngning slutar leda bort vatten men ser hel ut.
Järnutfällningar. I mark med högt järninnehåll bildas beläggningar som gradvis täpper till slitsarna. Det är ett vanligt och underskattat problem i vissa områden.
Gemensamt för de tre är att de sker långsamt och osynligt. En dränering från sjuttiotalet som aldrig setts över är i praktiken en förbrukad produkt, och den sista fungerande dagen märks inte.
Det som bör kontrolleras först
Innan man river upp marken runt ett helt hus finns tre kontroller som kostar lite och som ibland löser saken.
Marklutningen. Marken närmast huset ska luta bort från grunden de första metrarna. Det är förvånansvärt ofta den inte gör det längre, eftersom någon fyllt på en rabatt, jämnat till gräsmattan eller lagt nya plattor i våg.
Stuprören. Ett stuprör som mynnar i en utkastare tio centimeter från väggen lämnar allt takvatten precis där det gör mest skada. Att leda ut vattnet några meter är den billigaste åtgärden som finns och den ger ibland märkbar effekt.
Dräneringens skick. Ledningen går att spola och filma. Är den hel men igensatt kan spolning räcka. Är den kollapsad eller full av rötter är svaret ett annat.
De tre tar en dag att gå igenom och kan spara ett projekt som annars kostar tiotusentals kronor.
Det som avgör kostnaden
Fyra poster, och grävningen är sällan den största.
Massorna. Vad som schaktas bort ska köras iväg och nytt dränerande material ska köras in. Transporterna utgör en betydande del av notan, och en tomt där massor kan läggas upp och delvis återanvändas blir billigare.
Djupet. En källare som går två och en halv meter ned innebär ett helt annat schakt än en krypgrund.
Åtkomsten. En tomt där maskin kommer runt hela huset utan hinder är en annan affär än en där häckar, altaner, stenmurar och ledningar står i vägen.
Och återställningen. Skillnaden mellan att jämna till och att återställa plattsättning, buskar och gräsmatta är påtaglig och bör vara specificerad.
Det är också därför offerter bör begäras med posterna uppdelade snarare än som en klumpsumma. Ett dräneringsbolag som anger massmängd, djup, vad som ingår i återställningen och vart vattnet leds lämnar en offert som går att jämföra med en annan.
Vad en omdränering faktiskt innebär
Arbetet är mer omfattande än ordet antyder, eftersom ledningen ligger vid grundens fot.
Marken schaktas ur längs husets sidor ned till dräneringsdjup. Grundmuren rengörs och besiktigas, gammal isolering och eventuell asfaltstrykning tas bort där den släppt.
Därefter byggs skiktet upp igen. Fuktspärr eller dräneringsskiva mot väggen, dränerande material, geotextil mot omgivande jord, ny ledning med fall mot utlopp och spolbrunnar i hörnen så att ledningen går att inspektera i framtiden.
Det sista är det som oftast utelämnas och som är billigast att lägga till. En dränering utan spolbrunnar går inte att kontrollera, vilket innebär att nästa generation husägare står i samma läge som du gör nu.
Isolering av grundmuren görs ofta i samma skede, eftersom ytan ändå är frilagd. Det höjer temperaturen på insidan av väggen och minskar därmed risken för kondens.
Vart vattnet ska ta vägen
Den fråga som avgör om arbetet fungerar och som glöms oftare än man tror.
En dränering samlar upp vatten. Det vattnet ska någonstans, och alternativen är begränsade.
Anslutning till kommunens dagvattennät är det vanligaste där det finns. Det förutsätter att fastigheten är ansluten och att kommunen tillåter det.
Utlopp till dike eller till en lägre punkt på tomten fungerar där terrängen tillåter.
Ett stenkistmagasin eller ett makadammagasin används där självfall saknas eller där kommunen kräver att vattnet fördröjs på fastigheten. Alltfler kommuner ställer sådana krav, särskilt vid större markarbeten, eftersom ledningsnäten inte är dimensionerade för den mängd hårdgjord yta som tillkommit i bebyggelsen.
Pumpbrunn är sista alternativet när inget annat går. Den fungerar men inför ett rörligt beroende, eftersom en pump som slutar fungera innebär att systemet står still.
Vad som är tillåtet framgår av kommunens riktlinjer, och en dränering som ansluts fel kan behöva göras om.
Samordningen som sparar mest
Kostnaden i markarbete ligger i att öppna ytan, inte i själva åtgärden.
Det innebär att en omdränering är rätt tillfälle för allt annat som ska ned i samma schakt. Stuprörsledningar, tomrör för el till garaget, en ledning till en framtida uteplats, ett fördröjningsmagasin.
Material som kostar lite när hålet ändå är öppet blir ett eget projekt när det inte är det.
Samma logik gäller åt andra hållet. Ska uppfarten läggas om, ska en altan rivas eller ska marken ändå schaktas av något skäl är det då dräneringens skick bör bedömas.
En källare som luktar i mars har berättat något. Det som avgör kostnaden är hur många vårar man låter den upprepa sig.