Det börjar sällan med vatten på golvet. Det börjar med en lukt som kommer och går, starkast under vårvintern, och som försvinner till sommaren.
Många husägare lever med den i flera år. Den tolkas som att gamla hus luktar gammalt hus, och det är inte helt fel. Men lukt i en källare är fukt, och fukt i en källare är nästan alltid ett tecken på att något utanför huset inte längre fungerar.
Här är vad som faktiskt pågår, varför det syns just på våren och vad som går att göra i vilken ordning.
Varför vårvintern
Marken runt ett hus är blötast när snön smälter och tjälen går ur. Vatten som varit bundet frigörs på kort tid, och det ska någonstans.
Samtidigt är källarväggen kall. Ju kallare en yta är, desto tidigare kondenserar fukt mot den, och desto längre tid tar det för väggen att torka ut.
Kombinationen gör att den period då belastningen är som störst sammanfaller med den period då konstruktionen har sämst förmåga att torka. Det är därför symptomen är tydligast i mars och nästan borta i augusti.
Det betyder också att en bedömning som görs i juli ger en missvisande bild. Den som misstänker fuktproblem bör titta när det är som blötast.
De fyra vägarna in
Fukt tar sig in i en källare på fyra sätt, och de kräver olika åtgärder.
Kapillär uppsugning. Betong och murverk drar upp vatten ur marken på samma sätt som en bit socker drar upp kaffe. Fukten vandrar uppåt i väggen och syns ofta som en jämn rand i en bestämd höjd.
Vattentryck utifrån. När marken runt grunden är vattenmättad trycker vattnet in genom sprickor och genomföringar. Det ger lokala fläckar snarare än jämna ränder, och det är det som ger vatten på golvet.
Ångtransport. Fukt vandrar genom materialet i ångfas och kondenserar där den möter en tät yta. Det är förklaringen till att en tät färg eller en plastmatta på en källarvägg kan förvärra situationen kraftigt, eftersom fukten stängs in bakom.
Inomhusluft. På sommaren är det ofta fuktigare ute än inne i en sval källare. Att vädra en varm sommardag för in fukt som fäller ut mot de kalla ytorna, vilket är det motsatta mot vad de flesta tror.
Åtgärderna skiljer sig därför. Dränering löser de två första. Materialval och ventilation löser de två sista.
Varför dräneringen slutar fungera
En dränering är en ledning med hål eller slitsar som ligger i ett lager av dränerande material utmed grundens fot. Uppgiften är att leda bort vatten innan det når väggen.
Tre saker bryter den funktionen.
Igensättning av finmaterial. Utan geotextil mellan dräneringslagret och omgivande jord vandrar finkorniga partiklar in och sätter igen både ledningen och materialet runt den.
Rötter. En dräneringsledning avger fukt genom sina hål, och rötter söker sig dit. En ledning med rotinträngning slutar leda bort vatten men ser hel ut.
Järnutfällningar. I mark med högt järninnehåll bildas beläggningar som gradvis täpper till slitsarna. Det är ett vanligt och underskattat problem i vissa områden.
Gemensamt för de tre är att de sker långsamt och osynligt. En dränering från sjuttiotalet som aldrig setts över är i praktiken en förbrukad produkt, och den sista fungerande dagen märks inte.
Det som bör kontrolleras först
Innan man river upp marken runt ett helt hus finns tre kontroller som kostar lite och som ibland löser saken.
Marklutningen. Marken närmast huset ska luta bort från grunden de första metrarna. Det är förvånansvärt ofta den inte gör det längre, eftersom någon fyllt på en rabatt, jämnat till gräsmattan eller lagt nya plattor i våg.
Stuprören. Ett stuprör som mynnar i en utkastare tio centimeter från väggen lämnar allt takvatten precis där det gör mest skada. Att leda ut vattnet några meter är den billigaste åtgärden som finns och den ger ibland märkbar effekt.
Dräneringens skick. Ledningen går att spola och filma. Är den hel men igensatt kan spolning räcka. Är den kollapsad eller full av rötter är …